Descend At The End

The year of 2017 has come to an end. I am not very fond of annual reviews and new year’s resolutions, thus I am not going to make this post long and verbose. In short, this year did not turn out the way I had hoped. There were too many disappointments, most of them related to myself and what I achieved or vice versa did not achieve. I am not saying that everything was bad, and things could be worse seen from a broader perspective. Perhaps my expectations were too high and this is how things were meant to be. Perhaps I was being selfish, ungrateful and stupid in wishing for more. Yet the year of 2017 was no success.

I am not going to write something cheerful such as 2018 will be a miraculous life-changing year; that would be pure hypocrisy since I do not have much faith and hope left in several aspects. In reality, I am struggling to keep my head above the surface in order to avoid drowning in the sea of despair and rumination, and I am trying to see the light far away at the horizon when waves of dark thoughts wash over me. Nevertheless, I wish you all a

Happy New Year!

 


År 2017 är snart till ända. Jag är inte särskilt förtjust i årsresuméer och nyårslöften, följaktligen kommer detta inte att bli ett långt och mångordigt inlägg. Kort sagt blev detta år inte vad jag hade hoppats på. Det innehöll alltför många besvikelser, de flesta relaterade till mig själv och vad jag åstadkom eller tvärtom inte åstadkom. Nu påstår jag inte att allt var dåligt, saker och ting kunde vara sämre sett ur ett bredare perspektiv. Kanske hade jag för höga förväntningar och det var meningen att det skulle bli såhär. Kanske var jag självisk, otacksam och dum som önskade mig mer. Ändå var år 2017 ingen succé.

Jag tänker inte skriva något klämkäckt som att 2018 kommer att bli ett mirakulöst livsomvälvande år; det vore rent hyckleri eftersom jag inte har mycket tro och hopp kvar i flera aspekter. I verkligheten kämpar jag med att hålla huvudet ovanför ytan för att undvika att drunkna i förtvivlans och ältandets hav samt försöker att se ljuset långt borta vid horisonten när vågor av mörka tankar sköljer över mig. Dock önskar jag er alla ett

Gott Nytt År!

 

Elves Greet On Snowy Sheet

It is the last week before Christmas and the last chance to send your greetings if you have not done it already! Above you see the greeting cards I made earlier for this Christmas. I had some difficulty deciding on the design, and so I ended up using my so-called PPP (print and paste a photo) technique. Sometimes it comes in handy to have a quite comprehensive archive of landscape and nature photos.

Det är sista veckan före jul och sista chansen att skicka julhälsningar om ni inte har gjort det redan, onsdag 20.12 är absolut sista dagen att posta julkort inrikes! Ovan ser ni årets julkort som jag knåpade ihop och skickade iväg förra veckan. Jag hade svårt att bestämma mig i fråga om designen, vilket slutade med att jag grävde fram ett foto som jag printade ut och så lite “klipp och klistra” ovanpå det. Ibland är det bra att ha ett ganska omfattande arkiv med landskaps- och naturfoton.

Same harbour with weather-beaten sheds, although from a different angle. It was not as wintry and snowy last weekend as when I took the photo I used for the cards, but still peaceful in the dusky light.

Samma hamn med väderbitna skjul, fast från en annan vinkel. Det var inte lika vintrigt och snöigt i helgen som då jag knäppte fotot som jag använde till julkorten, men ändå fridfullt i skymningsljuset.


The holidays are coming up and the halls are (almost) decked, not with boughs of holly, but with a glistening Christmas tree and traditional decorations. I still have some baking and decorating left to do at my parents’ place where I will be spending Christmas, but first I have some ordinary work to finish before I ‘strike the harp and join the chorus’, fa-la-la-la, la-la-la-la.

Happy holidays!

 

Julen står för dörren – eller rentav i farstun – och hemmet är (nästan) färdigpyntat med julgran så grön och grann samt traditionella dekorationer. Jag har ännu det sista julbaket och julstöket kvar att ta itu med hemma hos föräldrarna i Jeppis där jag kommer att tillbringa julhelgen, men först väntar lite vardagsknog innan julfriden sänker sina vingar och jag slår upp (den visserligen inte så snöiga) porten på vid gavel för att släppa in julen som knackar på – eller är det månne tomten? *blink*

Fridfull juletid!

 

Gray Winter Day At The Bay

Oh, is it not wonderful how tiny crystals of ice can turn the dullest landscape into a beautiful view of complete serenity? There is something special about the very first snow. Although I am a grown-up now and have been for many years, I still have a childish love for snow and winter. So, when I peered out of the window the other day, I could not get out fast enough with my camera in order to capture the enchanting sight of the remainders of autumn covered in a thin white layer of snow.

However, the first snow was gone almost as quick as it came as usual. In fact, I had barely taken the last picture before it started to rain and since it was raining non-stop the whole weekend, the white snowdrifts have now turned into just a sea of mud. Well, I can always dream of a white Christmas, I guess. Speaking about Christmas, I think I will start decorating my flat this week. I mean, the dullest month of the year is coming and I need to get my spirits up in order to endure the tedious weeks of November, so what better way to do it than to indulge in some Christmassy stuff? If you ask me, the Advent and Christmas season is too short anyway, so I had better start now to get the most out of it!

Have a nice week!

 


Åh, är det inte förunderligt hur små iskristaller kan förvandla det mest gråmulna landskap till en vacker vy av total rofylldhet? Det är något speciellt med den allra första snön. Även om jag är vuxen vid det här laget och har varit det i flera år så är jag ändå barnsligt förtjust i snö och vinter. Således när jag kikade ut genom fönstret härom dagen fick jag väldigt bråttom ut med kameran i högsta hugg för att fånga den förtrollande åsynen av återstoden av hösten inbäddad i ett tunt vitt lager av snö.

Men som alltid med den första snön så försvann den nästan lika fort som den kom. Faktum var att jag knappt hann knäppa det sista fotot förrän det började regna och eftersom regnet föll utan uppehåll hela veckoslutet har de vita snödrivorna nu blivit en enda lervälling. Nåja, jag kan ju alltid drömma om en vit jul. Apropå jul så tror jag att jag minsann ska börja julpynta i min lägenhet denna vecka. Jag menar, årets tristaste månad nalkas och jag behöver liva upp stämningen för att orka genomlida de långtråkiga veckorna i november, och vad är väl ett bättre sätt att göra det på än att hänge sig åt lite förtida julstök? Om ni frågar mig (“juliganen” själv med tomtar på loftet och bjällerklang i själen) så är advent- och julsäsongen ändå alltför kort, alltså bäst att jag börjar i tid för att få ut det mesta av den!

Ha en bra vecka!