Hello! It has been quite a busy summer, I must say. However, the best part of it was that my soulmate and I got engaged on the 21st of July when we celebrated six months since we met properly, and it also happened to be my name day (my second given name Johanna has been in the name day calendar my whole life, while Alicia was added to the 14th of July much later when I was an adult, so the 21st of July will always be my ‘real’ name day). As I mentioned in an earlier post, I met my now fiancé at the art school. I remembered having seen him around in my childhood/teenage years, although we did not hang out back then, and I was curious to know how he had ended up studying fine arts, because most of his friends were (and still are) IT experts, so I had somehow put him into that category. Thus, one day when I heard him talking to my study buddy Riina, I joined them under the guise of checking in on her progress with the painting. We did not have much time to talk that day, but he clearly liked that a hometown girl born in the 90s showed up out of nowhere, and my curiosity were more intrigued than ever, so the two of us continued the discussion later that week, and the rest is history. From an outsider’s perspective, we may seem quite different, but we are very alike beneath the surface. I have never met someone like him who completely understands me. He has been there for me through sickness (for which the doctors found no other cause than stress, like I did not know that already since nobody hires me and I am getting more frustrated every month) and more joyful things like art projects. We have come really close, considering that we have been ‘dating’ in real life, not online (except for long chats and calls when I still lived with my Mum or was out of town), so we take our realtionship very seriously. Moreover, at our age, we do not have time to fool around.
Halloj! Det har varit en väldigt hektisk sommar måste jag säga. Dock var det bästa med den att min själsfrände och jag förlovade oss den 21 juli när vi firade ett halvt år sedan vi först möttes på riktigt, och så råkade det vara min namnsdag (mitt andra förnamn Johanna har funnits i namnsdagskalendern hela mitt liv, medan Alicia infördes den 14 juli mycket senare när jag var vuxen, så den 21 juli kommer alltid att vara min “riktiga” namnsdag). Som jag nämnde i ett tidigare inlägg träffade jag min numera fästman i konstskolan. Jag mindes att jag sett honom i min barndom/tonår, även om vi inte umgicks på den tiden, och jag var nyfiken på hur det kom sig att han studerar bildkonst, eftersom de flesta av hans vänner var (och är fortfarande) it-experter, så jag hade på något sätt placerat honom i den kategorin. Följaktligen en dag när jag hörde att han snackade med min studiekompis Riina gick jag över dit under förevändningen att jag skulle kolla hur det gick med Riinas måleri. Vi hade inte mycket tid att snacka den dagen, men han gillade helt tydligt att en Jeppistjej född på 1990-talet dök upp ur tomma intet, och min nyfikenhet hade växt sig större, så vi fortsatte diskussionen på tumanhand och resten är historia. Från en utomståendes perspektiv kan vi verka väldigt olika, men vi är väldigt lika under ytan. Jag har aldrig träffat någon som honom som förstår mig helt och hållet. Han har funnits vid min sida när jag var sjuk (vilket läkarna inte hittade någon annan orsak till än stress, som om jag inte redan visste det då ingen anställer mig och jag blir mer frustrerad för varje månad som går) och när vi gjort roligare saker som konstprojekt. Vi har kommit varandra mycket nära med tanke på att vi har “dejtat” i den verkliga, fysiska världen, inte online (med undantag för långa chattar och samtal när jag fortfarande bodde hos mamma eller var på annan ort), så vi tar vårt förhållande på stort allvar. Dessutom har vi inte tid att tramsa i vår ålder.
In fact, we had planned our engagement months ago, and we went to the local jewellery shop to look at engagement rings. I am very picky when it comes to more special jewellery like engagement and wedding rings; I do not like the look of a diamond partially covering the other ring, and I do not want the diamonds to chafe the fingers next to the ring. I found some inspiration on Pinterest, and I fell in love with this type of ring when I tried it on at the shop. I wanted a chevron-shaped engagement ring which will go perfectly together with a wedding ring with a single small diamond (the curve of the chevron prevents that overlapping look that I want to avoid). Very elegant in my opinion. In addition, the chevron shape reminds me of the Sailor Moon tiara, and my fiancé who likes Japanese anime agreed (he always says that I remind him of all the good things back in the 90s). Another reference is an Elvish tiara, since we both like Tolkien’s works. The seven diamonds are lab-grown, so no mine worker had to die in the production of this ring.
Faktum var att vi hade planerat vår förlovning för flera månader sedan och vi gick till den lokala uraffären för att kolla utbudet av förlovningsringar. Jag är väldigt kräsen när det gäller mer speciella smycken som förlovnings- och vigselringar; jag gillar inte när en diamant delvis täcker över en del av den andra ringen och jag vill inte att diamanterna ska skava mot fingrarna bredvid. Jag hittade inspiration på Pinterest och det var kärlek vid första ögonkastet när jag provade den här ringmodellen i affären. Jag ville ha en sorts vinkelformad förlovningsring som kommer att passa perfekt ihop med en vigselring med en enda liten diamant (vinkelformen förhindrar den där överlappningen som jag vill undvika). Mycket elegant enligt mig. Dessutom påminner vinkelformen mig om tiaran som Sailor Moon hade och eftersom min fästman gillar japansk anime höll han med (han säger jämt att jag påminner honom om allt som var bra på 1990-talet). En annan referens är en alvisk tiaror med hänsyn till att vi båda gillar Tolkiens verk. De sju diamanterna är laboratorieodlade, så ingen gruvarbetare har behövt dö i produktionen av denna ring.
Fäboda, a heavenly paradise on Earth, and the perfect place for a proposal of marriage. I am thankful I get to live in my beautiful hometown with my fiancé after years of loneliness and unhappiness.
Fäboda, ett himmelskt paradis på jorden och den perfekta platsen för ett frieri. Jag är tacksam över att jag får bo i min vackra hemstad med min fästman efter år av ensamhet och olycklighet.
I have always had a soft spot for men who wear suits in their profession, and I finally caught such a man, although a bit unexpected profession. I got a suit guy far less capitalistic and status-driven than a lawyer, company director or a politician, namely a stand-in church caretaker. Pedersöre Church is more complex for a caretaker to manage because of its medieval church features, but luckily my fiancé is a smart guy and a fast learner in more than one aspect. Consequently, my spiritual mind has gradually awakened, and it is also an inspiration source for my artistic activities. For example, churches are not only hosting the normal religious ceremonies, but also concerts, and I attended an amazing one this summer. I had heard the musicians practising a few days before the concert when I waited for my fiancé to finish his work for the day, so I was happy I got to attend the concert given by Manuel Leuenberger and Yoshiko Masaki, both based in Switzerland. Leuenberger played the marimba, while Masaki (who is originally from Japan) played the organ. The third person in the background was her assistant because more complex arrangements require a registrant who pulls the knobs while the organist plays. It was an interesting combination of instruments and a phenomenal performance—never before had I thought about how versatile the organ is as a musical instrument, it can sound like a whole orchestra!
Jag har alltid varit svag för män som är klädda i kostym i sitt yrke och äntligen fick jag napp, dock med ett lite oväntat yrke. Jag fick en kostymnisse som är betydligt mindre kapitalistisk och statusinriktad än en jurist, en företagsdirektör eller en politiker, nämligen en vikarierande kyrkvaktmästare. Pedersöre kyrka är mer komplex för en kyrkvaktmästare att sköta på grund av dess medeltida drag, men lyckligtvis är min fästman smart och snabblärd i mer än en bemärkelse. Följaktligen har min andlighet gradvis vaknat och den är också en inspirationskälla för min konstnärliga verksamhet. Exempelvis är det inte bara de normala förrättningarna som ordnas i kyrkor, utan även konserter och jag var på en fantastik sådan denna sommar. Jag hade hört musikerna öva några dagar före konserten då jag väntade på att min fästman skulle avsluta arbetsdagen, så jag var glad att jag kunde gå på konserten med Manuel Leuenberger och Yoshiko Masaki, båda bosatta i Schweiz. Leuenberger spelade marimba, medan Masaki (som är ursprungligen från Japan) spelade orgel. Den tredje personen i bakgrunden var hennes assistent, för mer komplexa arrangemang kräver en registrant som drar ut registerandragen medan organisten spelar. Det var en intressant kombination av instrument och ett fenomenalt framträdande – jag har aldrig tänkt på hur mångsidig en orgel är som instrument, den kan låta som en hel orkester!
When my fiancé got the stand-in job, we decided to go all in and move together in Jakobstad. We were lucky and got a rental flat next to campus, so now it takes about 2 minutes for us to get to our atelier, very convenient! We got the final piece of new furniture delivered this week, so the arrangement in the photo above has already changed, but I wanted to document the beautiful bouquet that I got in addition to the engagement ring in July. There are certainly advantages when your fiancé has got used to ordering flowers for the church altar, but when it came to my ‘altar’, he told the florist to add some pink flowers, of course.
När min fästman fick jobbet som vikarierande kyrkvaktmästare bestämde vi oss att satsa allt och flytta ihop i Jakobstad. Vi hade tur och fick tag på en hyresbostad bredvid campus, så nu tar det cirka 2 minuter för oss att ta oss till vår ateljé, väldigt praktiskt! Vi fick den sista nya möbeln levererad denna vecka, så arrangemanget på bilden ovan har redan ändrat, men jag ville dokumentera den vackra buketten som jag fick utöver förlovningsringen i juli. Det finns minsann fördelar med att ens fästman har blivit van att beställa blombuketter till altaret i kyrkan, men för mitt “altare” sa han till floristen att lägga till rosa blommor, såklart.
The other evening we saw this beautiful rainbow across the sky. They say that the rainbow is a symbol of hope and renewal, new beginnings after challenges, and I truly hope my future will be brighter than my past. At least I am looking forward to the new academic year, since I have been admitted to study circular design at master level (60 ECTS credits) in parallel with fine arts at bachelor level at Novia, and yes, I am still enrolled in a PhD programme at the University of Helsinki as well. However, it is not as crazy as it might seem because the master’s programme targets people who have full-time jobs in some relevant field of business, and I was very much qualified to apply thanks to my previous education and work experience. In addition, because of a recent law amendment (‘One Study Right Rule’), this was my last chance to apply and get double study rights at Novia. Tactical move, you see. I mean, I have neither time nor patience to wait until I am 40+ years old to obtain a master’s degree in the field of arts and culture. However, now I will enjoy the last week of summer break. So long, folks!
Härom kvällen såg vi denna vackra regnbåge sträcka sig över himlen. Det sägs att regnbågen är en symbol för hopp och förnyelse, nystarter efter utmaningar, och jag hoppas verkligen att min framtid kommer att bli ljusare än mitt förflutna. Åtminstone ser jag fram emot det nya läsåret, eftersom jag har blivit antagen till att studera cirkulär design på magisternivå (60 studiepoäng) parallellt med bildkonst på kandidatnivå vid Novia, och ja, jag är fortfarande inskriven vid ett doktorandprogram vid Helsingfors universitet. Dock är det inte så galet som det kanske verkar eftersom magisterprogrammet riktar sig till folk med heltidsjobb inom någon relevant bransch, och jag var väldigt kvalificerad att söka tack vare min tidigare utbildning och arbetserfarenhet. Dessutom har lagen ändrats nyligen (regeln om endast en studierätt), så detta var min sista chans att söka och beviljas dubbla studierätter vid Novia. Taktiskt drag alltså. Jag menar, jag har varken tid eller tålamod att vänta tills jag är 40+ för att få en magisterexamen inom konst och kultur. Nu ska jag dock njuta av den sista sommarlovsveckan. Ha det bra, gott folk!
First Published
21 August 2026 at 19:16 EEST