Hello, I hope that the New Year is treating you well! Before the Christmas holiday, I assisted my friend Jon Gredmark who is an award-winning visual artist from Stockholm, Sweden (but nowadays based with his family in Malax, Finland) with a mural at Vaasa City Library, more precisely in the hallway facing Raatihuoneenkatu. It was actually Jon who asked me if I wanted to join when I bumped into him in Vaasa, since he knew that I had been admitted to the fine arts programme at Novia. We had previously worked together in an art project that I was the manager of in the 2024/2025 academic year at the University of Helsinki, so this was not the first time I participated in the making of a mural. However, this time my role was very limited, as I was not involved in the discussions with the cultural producer and the workshops where children, teenagers and adults had made drawings which Jon assembled into the mural. This is a concept that Jon has used many times, and it was successful once again. I enjoy working with Jon although we are very different as persons, which is not surprising because he has a totally different background compared to mine, and he always tells me anecdotes from his wild youth when he was a graffiti artist in Sweden. In addition, Jon is a qualified teacher educated at Konstfack University of Arts, Crafts and Design.
Hej och god fortsättning på det nya året! Före jullovet assisterade jag min kompis Jon Gredmark, som är en prisbelönt bildkonstnär från Stockholm (men numera bosatt med sin familj i Malax), med en muralmålning i Vasa stadsbibliotek, närmare bestämt i korridoren mot Rådhusgatan. Det var faktiskt Jon som frågade om jag ville haka på när jag träffade honom av en slump i Vasa, eftersom han visste att jag hade blivit antagen till bildkonstutbildningen vid Novia. Vi hade jobbat ihop tidigare i ett konstprojekt som jag var projektledare för läsåret 2024/2025 vid Helsingfors universitet, så det var inte första gången som jag deltog i skapandet av en muralmålning. Denna gång var min roll dock väldigt liten eftersom jag inte var involverad i diskussionerna med kulturproducenten och workshopparna där barn, tonåringar och vuxna hade gjort teckningar som Jon satte samman i muralmålningen. Detta koncept har Jon använt många gånger med ytterligare ett lyckat resultat. Jag gillar att jobba tillsammans med Jon fastän vi är väldigt olika som personer, vilket inte är så konstigt då han har en helt annan bakgrund jämfört med min, och han berättar alltid anekdoter från sin vilda ungdom som graffitikonstnär i Sverige. Dessutom är Jon utbildad lärare med examen från Konstfack.
As you can see, the mural is between two floors, so a mobile work platform was necessary. Thanks to my petite size, I could easily work on the platform together with Jon, which was very practical, considering that he wanted to finish the top area first because he was renting the platform (time is money). So, while Jon was working on the more time-consuming parts such as portraits, I worked on the surrounding areas, and at the same time helped Jon to better see the full picture. You see, Jon usually lets the artwork evolve during the process, meaning he had not decided beforehand the colours of the details, only the colour scheme.
Som ni ser är muralmålningen belägen mellan två våningsplan, så en mobil arbetsplattform behövdes. Tack vare att jag inte tar så mycket plats fysiskt kunde jag enkelt jobba på plattformen tillsammans med Jon, vilket var mycket praktiskt med tanke på att han ville få den övre delen färdig först eftersom han hyrde plattformen (tid är pengar). Så medan Jon jobbade på de mer tidskrävande delarna såsom porträtten jobbade jag på områdena runtom, och samtidigt hjälpte jag Jon att få en bättre överblick. Jon låter nämligen oftast konstverk växa fram under processen, dvs. han hade inte i förväg bestämt färgerna på detaljerna, bara färgschemat.
Since we are not industrial painters, we poured the paints into smaller cups and jars for more precise and practical work. I said to Jon that one could almost think that we are running an ice cream sky bar. I really like these colour combinations, they give soothing yet playful vibes.
Eftersom vi inte är industrimålare hällde vi färgerna i mindre bägare och burkar för mer precisionsarbete och för att det var mer praktiskt helt enkelt. Jag sa till Jon att man skulle nästan kunna tro att vi driver en glassbar på hög höjd. Jag gillar verkligen dessa färgkombinationer, de är lugnande men lekfulla.
Jon said that if I wanted to add something small, go ahead, and so I did. I drew something else than cats for a change (especially since there were already cats in the mural), namely a naivistic dragon, considering the fantasy world of the mural. However, this time I could not use a projector to get the drawing onto the wall, but Jon taught me another trick so I could level up in at least one aspect last year.
Jon sa att om jag vill lägga till något litet så var det bara att köra på, så jag gjorde det. För en gångs skull ritade jag något annat än katter (det fanns ju redan katter i muralmålningen), nämligen en drake i naivistisk stil med hänsyn till muralmålningens fantasivärld. Denna gång kunde jag dock inte använda en projektor för att få teckningen överförd till väggen, men Jon lärde mig ett annat knep så jag nådde en högre nivå i åtminstone en aspekt förra året.
Voilà, the finished mural! The theme was reading (of course) and creativity as well as involvement in society referring to the concept of involving people who use the public space in question in the creative process. The portraits show Jon’s children, and at least his daughter had drawn a few things that ended up in the mural. In a symbolic sense, I can also see myself because I was a true bookworm in my youth, perhaps because I am an only child who found joy and comfort in my fantasy worlds. Anyway, I hope that people like the mural and that there will be more of successful collaborations in the future.
Voilà, den färdiga muralmålningen! Temat var läsning (förstås) och kreativitet samt delaktighet i samhället med hänvisning till konceptet att göra allmänheten som använder det offentliga rummet i fråga delaktig i skapandeprocessen. Porträtten föreställer Jons barn och åtminstone hans dotter hade ritat några saker som kom med i muralmålningen. I en symbolisk mening kan jag också se mig själv eftersom jag var en sann bokmal som ung, kanske för att jag är ett ensambarn som fann glädje och tröst i mina fantasivärldar. Hur som helst hoppas jag att folk gillar muralmålningen och att det blir flera framgångsrika samarbeten i framtiden.
First Published
8 January 2026 at 14:15 EET
Hej!
Jag var och beundrade konstverket. Bra jobbat! Intressanta färger.
Kalle
Tack så mycket, Kalle! Det har varit riktigt lärorikt att jobba med Jon märker jag nu då jag har påbörjat kursen i målarkonst. Ibland stämmer det att less is more, det skulle ha blivit alltför brokigt med fler färger med hänsyn till detaljrikedomen.