Voilà, here is the result of another project. The theme for this photo series is a Greek proverb which goes as follows: ‘When you hear about many cherries, hold a small basket.’ The accompanying story or the description of the artwork is the following:
A wise man once told me to hold a small basket, as in keeping hopes low. Naively, I still waited for the promising harvest while eagerly picking what I could along the way. Then I discovered that I had picked just rubbish, and in the next moment, the basket was snatched away from me. The knowledge I had gained over a long time was worthless. After betrayals and disappointments, I followed my heart and broke the norm. Such was my journey from a career-oriented lawyer with a sharp mind to a poor art student with a rich imagination.
The wise man was my former Greek colleague. As things have turned out, I wish I still had that job despite the downsides. I was damn good at it, and I would gladly have taken on the most tedious tasks for a while because I have realised that it is a beautiful dream to follow your heart, but the bitter truth is that you need money to do it, and I am not only talking about education. I can neither afford the art studies (more expensive than expected) nor have a child on my own (finding a partner is hopeless) when I am in fact unemployed. It was a mistake to study law, and there is no place for me in academia. Ironically, the British-American company that I worked for as a freelance consultant is the same company that publishes a yearly list of highly cited researchers, although I did not work in that department. I have applied for jobs and got rejected as usual. It is a small comfort that I have got a lot of credits transferred to the programme at Novia, but not enough to obtain the degree next year, so I cannot apply for graduation grants. I can neither make a living as a lawyer nor as an artist, and no degree cures heartache. Life is everything but wonderful.
(In case you wonder, the sword bayonet in the last photo is real and not some AI creation. My father found the sword long ago in Kimo where he spent his childhood summers.)
Voilà, här är resultatet av ytterligare ett projekt. Temat för fotoserien är ett grekiskt ordspråk som lyder: “När du hör om mycket körsbär, håll en liten korg.” Den tillhörande berättelsen eller beskrivningen av konstverket är följande:
En vis man sa till mig en gång att hålla en liten korg i betydelsen att inte ha för stora förhoppningar. Naivt väntade jag ändå på den hägrande skörden medan jag ivrigt plockade vad jag kunde längs vägen. Sedan upptäckte jag att det jag hade plockat var bara skräp, och innan jag hann reagera rycktes korgen ifrån mig. Kunskapen som jag hade samlat på mig under en lång tid var värdelös. Efter svek och besvikelser följde jag mitt hjärta och bröt mot normen. Så var min resa från en karriärlysten jurist med skarpt intellekt till en fattig konststudent med rik fantasi.
Den visa mannen var min grekiska ex-kollega. Med facit i hand önskar jag att jag hade kvar det jobbet trots de dåliga sidorna. Jag var jäkligt bra på det och jag skulle gladeligen ha åtagit mig de tråkigaste uppgifterna för ett tag eftersom jag har insett att det är en vacker dröm att följa sitt hjärta, men den bittra sanningen är att man behöver pengar för att kunna göra det, och jag syftar inte bara på utbildning. Jag har varken råd med konststudierna (dyrare än väntat) eller att skaffa barn på egen hand (att hitta en partner är hopplöst) då jag är praktiskt taget arbetslös. Det var ett misstag att studera juridik och jag har ingen plats i den akademiska världen. Ironiskt nog är det brittisk-amerikanska företaget som jag jobbade åt som frilanskonsult samma företag som publicerar en årlig lista över de mest citerade forskarna, dock jobbade jag inte på den avdelningen. Jag har sökt jobb och fått nej som vanligt. Det är en klen tröst att jag har fått en hel del studiepoäng tillgodoräknade vid Novia, men inte tillräckligt många för att få examen nästa år, så jag kan inte söka stipendier för examensarbete. Jag kan varken försörja mig som jurist eller konstnär, och ingen examen botar hjärtesorg. Livet är allt annat än underbart.
(Ifall ni undrar så är sabelbajonetten på det sista fotot äkta och ingen AI-skapelse. Min pappa hittade bajonetten för länge sedan i Kimo där han tillbringade sina barndomssomrar.)
First Published
12 December 2025 at 14:00 EET