
Hello from behind the scenes! It has been lovely and a bit nostalgic for a ’90s girl to work with analogue photography as part of my fine arts studies. We worked partially at Filmverkstaden in Vaasa, since it would have got too crowded in the darkroom on campus. Unfortunately, the Contax camera in the photo above is not mine, we only borrowed it for the course. However, I would love to get my hands on an analogue camera with a fully manual option (like the one above), since at least two of my study buddies and I are thinking about starting to use the darkroom on campus. Analogue photography is not only about taking photos, it is a combination of technology, chemistry and art. I am so glad that this education in fine arts has not jumped on the AI train, because I want to develop my artistic skills the traditional way (to a reasonable extent, I am not completely old-fashioned), not making art by prompting. In my opinion, it is crucial to get a thorough understanding of the artistic process, which I also benefit from as a lawyer with intellectual property law as my field of expertise.
Hej från bakom kulisserna! Det har varit härligt och en smula nostalgiskt för en 90-talstjej att syssla med analog fotografering som en del av mina studier i bildkonst. Vi höll delvis till i Filmverkstaden i Vasa, eftersom det skulle ha blivit för trångt i mörkrummet på campus. Tyvärr är Contax-kameran på fotot ovan inte min, vi bara lånade den för kursen. Jag skulle dock vilja få tag på en analog kamera med ett helmanuellt läge (som kameran ovan), eftersom åtminstone två av mina studiekamrater och jag funderar på att börja använda mörkrummet på campus. Analog fotografering handlar inte bara om att ta foton, utan det är en kombination av teknologi, kemi och konst. Jag är så glad att den här bildkonstutbildningen inte har hoppat på AI-tåget, för jag vill utveckla mina konstnärliga färdigheter på det traditionella sättet (i rimlig mån, jag är inte alltigenom gammaldags), inte skapa konst genom att prompta. Jag anser att det är viktigt att få en grundlig uppfattning om den konstnärliga processen, vilket jag också har nytta av som jurist med immaterialrätt som mitt expertområde.

We shared one analogue camera per group, and we also helped each other to develop the film and to make photo copies in the darkroom. The first step was to load the film into a developing reel and put it into a developing tank in complete darkness (after practising loading of already developed film as the one above). Fun fact, I used to work quite a lot with patent law as a data analyst, and since I am somewhat nerdy, I can confirm that film developing reels are or have been protected by patents.
Vi delade på en analog kamera per grupp och vi hjälpte också varandra att framkalla filmen och att göra fotokopior i mörkrummet. Det första steget var att rulla upp filmen på en framkallningsspiral och lägga den i en framkallningsdosa i totalt mörker (efter att ha övat på att rulla redan framkallad film som den ovan). En kuriosa är att jag brukade jobba ganska mycket med patenträtt som dataanalytiker och eftersom jag är aningen nördig kan jag bekräfta att filmframkallningsspiraler är eller har varit patentskyddade.

Also the Paterson film developing tank has been protected by patents. You put the reel into the tank (in complete darkness) and when the film is protected against light you pour different liquids into the tank in turn, as well as regularly agitate it (this step can be done with the normal lights on, luckily). In the end, you (hopefully) have a developed film negative, provided that you have mixed the ingredients correctly and not exposed the film to big temperature fluctuations (that is why you must check the temperature of the liquids). Since most of us were beginners, we used traditional chemicals, but I would love to experiment with alternative film developing formulas like the more environmentally friendly formula caffenol (yup, it contains coffee, namely cheap instant coffee).
Även filmframkallningsdosan av märket Paterson har varit patentskyddad. Man lägger spiralen i dosan (i totalt mörker) och när filmen är skyddad mot ljus häller man turvis olika vätskor i dosan och vänder på den regelbundet (detta steg kan göras i normal belysning lyckligtvis). Till slut har man (förhoppningsvis) ett framkallat filmnegativ, förutsatt att man har blandat ingredienserna rätt och inte utsatt filmen för stora temperaturväxlingar (därför måste man kontrollera temperaturen på vätskorna). Eftersom de flesta av oss var nybörjare använde vi traditionella kemikalier, men jag skulle väldigt gärna vilja experimentera med alternativa filmframkallningsrecept såsom det mer miljövänliga alternativet caffenol (japp, blandningen innehåller kaffe, nämligen billigt snabbkaffe).

When the film negative had dried, we cut it into smaller pieces, and then it was time to make a contact sheet from the developed film as well as paper copies of selected photos. This phase of the process is the one you often see on TV, i.e. people working in a darkroom with red lights on.
När filmnegativet hade torkat klippte vi det i mindre bitar och sedan var det dags att göra en kontaktkarta av den framkallade filmen och papperskopior av utvalda foton. Denna fas av processen är den som man ofta ser på tv, dvs. människor som arbetar i ett mörkrum med röd belysning.

This apparatus is like a physical version of Photoshop. Here you can insert physical filters to get more or less contrast and enhance details, crop the picture, play with the light exposure as well as a bunch of tricks. However, we did not have time to test everything in this basic course.
Den här apparaten är som en fysisk version av Photoshop. Här kan man sätta in fysiska filter för att få mer eller mindre kontrast och förstärka detaljer samt beskära bilden, leka med ljusexponeringen och en massa andra trick. Vi hade dock inte tid att pröva på allt i den här grundkursen.

The tricky and at the same time exciting thing is that you do not see the result immediately, you need to soak the photo paper into different baths which you prepare beforehand. Here you see Trissan in action, a.k.a. Patricia Rodas who was our teacher. She is super nice, and I had the great pleasure to work with her before in the context of an interdisciplinary art project. Patricia is a professional photographer with analogue photography as her speciality (check out her website for more information), and she makes a living as a photo artist, which I find very impressive and inspiring.
Det knepiga och samtidigt spännande är att man inte ser resultatet genast, utan man måste blötlägga fotopappret i olika bad som man har förberett. Här ser ni Trissan i full gång eller Patricia Rodas som var vår lärare. Hon är jättetrevlig och jag hade det stora nöjet att jobba med henne tidigare inom ramen för ett tvärvetenskapligt konstprojekt. Patricia är en professionell fotograf med analog fotografering som specialitet (ta en titt på hennes hemsida för mer information) och hon försörjer sig som fotokonstnär, vilket jag tycker att är mycket imponerande och inspirerande.

A contact sheet shows the positive version of the film negative, so you can choose which photos you want to make copies of. If you are lazy or in a hurry, you can skip this step and change the screen settings on your phone to make the phone camera show the inverted version of the film negative. Alternatively, you can take a photo of the film negative and invert it in e.g. Photoshop. However, we made (also) traditional contact sheets to learn the process. Since we only had two sizes of photo paper, we could not fit all film negative pieces into one contact sheet. Therefore, we put seven of my photos on a separate sheet, considering that I was making content in double sense.
En kontaktkarta visar den positiva versionen av filmnegativet, så man kan välja vilka foton man vill göra kopior av. Om man är lat eller har bråttom kan man skippa detta steg och ändra inställningarna för skärmen på sin telefon så att telefonkameran visar den inverterade versionen av filmnegativet. Alternativt kan man ta ett foto av filmnegativet och invertera det i t.ex. Photoshop. Vi gjorde dock (också) traditionella kontaktkartor för att lära oss processen. Eftersom vi bara hade två storlekar på fotopappret kunde vi inte få alla delar av filmnegativet att rymmas på en kontaktkarta. Därför lade vi sju av mina foton på ett separat ark, med tanke på att jag skapade innehåll i dubbel bemärkelse.


Unsurprisingly, my physical photo copies show views of my hoods in Vaasa, more precisely Brändö sund. Since I had a limited amount of film and my primary medium is digital photography, I opted for the safe alternative to recreate some of my earlier photos. Small grains of dust had found their way onto the camera lens at some point, but in this case I find these flaws charming (you can fix such with paint or you can just let it be). As Patricia said, you become more forgiving towards yourself when you work with analogue photography. I wish I could adopt a more healthy approach when it comes to other achievements, considering the abundance of photos of glamorous lifestyles and glossy illustrations (or rather illusions) of the perfect family life in today’s digital society.
Föga överraskande föreställer mina fysiska fotokopior vyer av området där jag bor i Vasa, närmare bestämt Brändö sund. Eftersom jag hade en begränsad filmmängd och mitt primära medium är digital fotografering, så valde jag det säkra alternativet att fotografera motiv som jag har fotograferat tidigare. Små dammkorn hade i något skede fastnat på kameralinsen, men i det här fallet tycker jag att fläckarna är charmiga (man kan fixa sådant genom att fylla i med färg eller så låter man helt enkelt bli). Som Patricia sa så blir man mer förlåtande mot sig själv när man sysslar med analog fotografering. Jag önskar att jag kunde få en mer sund inställning när det gäller andra prestationer med hänsyn till överflödet av foton av glamorösa livsstilar och glansiga illustrationer (eller snarare illusioner) av det perfekta familjelivet i dagens digitala samhälle.

This portrait of me was taken by my study buddy Riina Rytivaara, and with her permission I made an inverted copy of the negative in Photoshop. Of course, you get a better result when you make a physical paper copy, but I still like the grainy old-fashioned look of this ‘fast-track copy’. Finally, I got to be number one! In addition, the photo evokes emotions in me because it pictures how I feel about my life: I am sitting by a window, isolated from the rest of the world, watching others living their lives, while nothing really changes for the better in my life, and I am too paralysed to do anything else than watching time go by. This is a completely subjective post-course interpretation, since in the moment of the shot, our focus was on the technical stuff as well as managing a somewhat troublesome tripod. Anyway, I hope I can explore more of analogue photography because I think it would be interesting to somehow incorporate it as part of my portfolio. At least dreaming is free.
Det här porträttet av mig är taget av min studiekamrat Riina Rytivaara, och med hennes tillstånd gjorde jag en inverterad kopia av negativet i Photoshop. Man får förstås ett bättre resultat när man gör en fysisk papperskopia, men jag gillar ändå det korniga gammalmodiga utseendet hos den här “snabbkopian”. Äntligen fick jag vara nummer ett! Därtill väcker fotot känslor hos mig eftersom det avspeglar hur jag upplever mitt liv: Jag sitter vid ett fönster, isolerad från omvärlden, och genom fönstret ser jag andra leva sina liv, medan ingenting egentligen förändras till det bättre i mitt liv, och jag är alltför paralyserad för att göra något annat än att se tiden gå. Detta är en helt subjektiv tolkning efter kursen, eftersom i stunden när fotot togs fokuserade vi på de tekniska sakerna samt på att hantera ett aningen krånglande stativ. Hur som helst hoppas jag att jag kan utforska mera av analog fotografering eftersom jag tror att det skulle kunna vara intressant att på något sätt inkludera det i min portfolio. Åtminstone kostar det inget att drömma.
First Published
18 November 2025 at 16:40 EET
Hej!
Jag har en gammal Nikon F401, som du kunde ha fått, men tyvärr visade det sig vid närmare inspektion att en liten plastdetalj i mekanismen som håller fast filmluckan brustit. Så den kameran är inget att ha. Det är länge sedan man fotograferat analogt!
Att få tag på en begagnad analog kamera kan dock inte vara alltför svårt, de är knappast speciellt efterfrågade i dagens digitala värld.
Ha det så gott och lycka till med konststudierna!
Kalle
Äsch vad synd, men tack för omtanken. Det känns bara för riskabelt att köpa begagnat från mer eller mindre suspekta sajter då budgeten är stram.