Take A Break

We all need to allow ourselves to rest once in a while, no matter if it is from a difficult work task, a workout program, or social media, because otherwise we may easily break and fall down like trees when the storm hits land. We cannot always avoid getting caught by the wind, of course, but we have a much better chance of withstanding challenges if our roots are strong. At least, that is what I would like to believe. Unfortunately, it is very easy to forget about the roots and inner strengths nowadays when the focus is constantly on the clearly visible leaves, the result, the superficial image.

However, leaves are short-lived and instead of wasting my energy on destructive things, I am trying to learn to (better) prioritise the vital parts, like the leafy trees do in autumn. So, when I find myself lost in a brushy forest where no birds chirp and no sunlight reaches, I stop and take a moment to catch my breath instead of trying to run away from the howling ghosts of angst. After all, unlike fallen trees, we have the ability to rise again.


Alla behöver vi tillåta oss själva att ta en paus då och då, oavsett om det är från en svår arbetsuppgift, ett träningsprogram eller sociala medier, för annars kan vi lätt knäckas och falla som träd när stormen drar in över land. Vi kan förstås inte alltid undvika att dras med i vinden men våra chanser att klara av utmaningar är betydligt bättre om våra rötter är starka. Åtminstone vill jag tro att det är så. Tyvärr är det väldigt lätt att glömma rötterna och de inre styrkorna i dagens värld där fokus ständigt ligger på de tydligt synliga löven, resultatet, den ytliga bilden.

Löv är dock kortlivade och i stället för att slösa min energi på destruktiva saker försöker jag lära mig att (bättre) prioritera de vitala delarna, på samma sätt som lövträden gör på hösten. Så när jag märker att jag har gått vilse i en snårig skog där inga fåglar kvittrar och dit solens strålar inte når, då stannar jag upp för att hämta andan i stället för att försöka fly undan de ylande ångestspökena. När allt kommer omkring har vi, i motsats till fallna träd, förmågan att resa oss igen.

 

The Harvest From The Forest

On a warm and sunny day the other week when I was visiting my parents in Jakobstad, Dad and I went lingonberry picking. It has become something of a tradition and otherwise, I love spending time in this old predominantly coniferous forest a bit outside the town area. This year the timing was perfect as the lingonberries were beautifully crimson red and ripe. However, I picked almost as much pinecones as lingonberries since I found some great stuff for wreaths and other crafts. I like to use products of nature when I make decorations for the home, especially for Christmas. It remains to be seen what I will come up with this time…

Have a great week!

 


En varm och solig dag härom veckan när jag var på besök hos föräldrarna i Jakobstad for pappa och jag på skogsutflykt för att plocka lingon. Det har blivit en sorts tradition och i övrigt älskar jag att vara ute i den här gamla skogen som till största delen består av barrträd och som ligger en bit utanför staden. I år prickade vi in rätt tidpunkt på säsongen, lingonen var vackert karmosinröda och mogna. Visserligen plockade jag nästan lika mycket kottar som lingon, eftersom jag hittade en hel del bra material till kransar och annat pyssel. Jag gillar att använda naturens egna produkter när jag gör dekorationer till hemmet, i synnerhet julpynt. Det återstår att se vad jag hittar på denna gång…

Trevlig vecka!

 

Fancy Purple Tansy

Hello, a little busy bee said to another. Once in a while, you find grains of gold in the Ostrobothnian landscape, like a field of phacelia tanacetifolia (also known as lacy phacelia and blue or purple tansy) among meadow flowers, for example. Beautiful purple flowers emitting a mesmerising scent of honey, no wonder bees and butterflies are attracted, and sometimes a photographer as well (I took these photos standing by the bank, thus I did not trespass in the actual cultivation – common sense, that is). I would grow phacelia myself if I only had a patch of land.

Oh well, this busy bee is now going to produce some honey in the academic field instead (or at least try to). Hopefully there will be plenty of nectar in the material I have gathered so far. Ah, the never-ending bittersweet story of research…


Hej, sa ett litet arbetsbi till ett annat. Allt emellanåt hittar man guldkorn i det österbottniska landskapet, såsom ett fält med honungsfacelia bland ängsblommor. Underbara blålila blommor som avger en trollbindande doft av honung, inte undra på att bin och fjärilar attraheras, liksom en och annan fotograf ibland (jag knäppte fotona från dikesrenen för att inte göra intrång i den egentliga odlingen – sådant hör ju till vanligt folkvett). Jag skulle odla honungsfacelia själv om jag bara hade ett stycke mark.

Nåja, nu ska det här arbetsbiet producera honung på det akademiska området i stället (eller åtminstone försöka). Förhoppningsvis finns det gott om nektar i materialet som jag har samlat ihop hittills. Ah, den bitterljuva och till synes evighetslånga forskningen…

 

Hello Yellow

Hello yellow rapeseed fields, flourishing nature and sunny summer days! It is the heyday of summer (in Finland) and vacation mode is on, as you can see. Well, at least until I have finished reading the newest Inspector Lynley novel by Elizabeth George (I love this novel series!), which will be around next week since I am a keen book reader. After that I have to get on with the most tedious part of scholarly writing: methodology. I really hate that stuff, I just want to cut to the chase and write the damn thesis as I wish. Unfortunately, that is not how things work in academia, one has to follow certain guidelines, make references and stay within the framework in order to meet the requirements of scholarly writing and good research practice. I love writing but the formalities suck the joy out of it.

However, the sun is shining and I have a home-office with a wonderful view. Speaking of home-office, I will show you some interior pictures later, I promise. But now I am going to log off, catch my breath after my moving and interior decorating project, and simply enjoy the summer for a little while.

Have a great summer week!

 


Hej gula rapsfält, blomstrande natur och soliga sommardagar! Sommaren är på topp och semestersäsongen är här, som ni ser. Nåja, semestern varar åtminstone tills jag har läst ut den senaste Lynley-romanen av Elizabeth George – jag älskar den här kriminalromanserien (har läst hela, detta är den tjugonde boken) och den ska helst läsas på originalspråket för att göra karaktärerna och dialogerna rättvisa plus att jag läser ogärna översättningar om originalspråket är engelska (eller finska), jag stör mig bara på sådana p.g.a. “jobbskada” (för att inte tala om undertexter, tack och lov att man kan stänga av eller ändra språk på sådana i dagens streamingtjänster). Därefter, dvs. nästa vecka eftersom jag är en riktig bokslukare, måste jag fortsätta med det mest dötrista i vetenskapligt skrivande: metodologi. Fy fasiken alltså vad jag avskyr sådant teoretiskt trams, jag vill bara komma till saken och skriva den där förbaskade avhandlingen på mitt sätt. Tyvärr fungerar det inte så i den akademiska världen, man måste följa vissa riktlinjer, göra hänvisningar och hålla sig inom ramarna för att uppfylla kraven på vetenskapligt skrivande och god forskningssed. Jag älskar att skriva men all formalia tar död på glädjen.

Nåväl, solen skiner och jag har ett hemmakontor med en underbar utsikt. Apropå hemmakontor, jag kommer att visa er interiörbilder senare, jag lovar. Men nu ska jag logga ut, hämta andan efter mitt flytt- och inredningsprojekt och helt enkelt njuta av sommaren ett litet tag.

Ha en skön sommarvecka!