Winter Sight At Twilight

From one winter sight to another in the most beautiful colour combinations of twilight. However, the snowy winter wonderland turned quickly into slush, but at least the daylight lasts longer now – thank goodness for that!

Gosh, these last few weeks have been incredibly difficult due to frustrating delays and unexpected problems (in addition to the usual worries). You know the feeling when everything is crashing down on you at the same time and instead of getting on with the planned stuff, you are stuck with fixing things that should be running smoothly. Consequently, I have been in a really bad mood lately and, unfortunately, it will take more than daylight to fight off this kind of winter blues.

Nevertheless, I have no intention of turning the blog into a lengthy litany of (everyday) life, although my plan to create great content for this website has failed so far. Well, hopefully, there will be time left for creative activity eventually.


Från en vintervy till en annan i de vackraste av färgkombinationer som uppstår i skymningen. Visserligen blev snötäcket fort till slask men åtminstone varar dagsljuset längre nu – tack och lov för det!

Jösses, vad mödosamma de senaste veckorna har varit på grund av frustrerande dröjsmål och oväntade problem (utöver de vanliga bekymren). Ni vet känslan när allt kör ihop sig samtidigt och i stället för att komma vidare med det väsentliga stoffet är man tvungen att fixa sådant som borde rulla på obehindrat. Således har mitt humör inte varit på topp och dessvärre krävs det mer än bara fler timmar dagsljus för att skingra mörket.

Jag har dock inte för avsikt att göra bloggen till en lång klagovisa över (vardags)livet, fastän min plan att skapa bra innehåll till webbsajten har gått i stöpet hittills. Nåja, förhoppningsvis kommer det att finnas tid över för kreativt skapande småningom.

 

Winter Night In Moonlight

So cold and so beautiful, the blue hour of winter. Numb fingers and toes may not be the most pleasant sensation, but the satisfaction of capturing the perfect photo moment is warm enough to compensate for the discomfort.

Nevertheless, I am glad that the weather is about to get a bit milder now because I have the skis all prepared for enjoyable excursions. There is certainly enough snow outside for skiing after the heavy snowfall last weekend, gosh, snowshoes would have come in handy, I said to myself the other day when I was ploughing my way through the snowdrifts. Oh well, at least it was great exercise!


Så kallt och så vackert i vinterskymningen. Stela fingrar och tår må inte vara den mest behagliga känslan, men tillfredsställelsen av att fånga det perfekta fotoögonblicket är tillräckligt varm för att väga upp obehaget.

Jag är dock glad över att väderprognoserna utlovar mildare vinterdagar en tid framöver, eftersom jag har skidorna förberedda för njutbara utfärder. Det finns minsann tillräckligt med snö för skidåkning nu efter det rikliga snöfallet som drog in under senaste veckoslut, jösses, man borde ha haft snöskor, sa jag till mig själv härom dagen när jag pulsade fram genom snödrivorna. Nåja, åtminstone var det ett rejält motionspass!

 

Golden Glow On Ice And Snow

Saving the best for last. Well, perhaps not, but these moments from the last weeks of 2018 were truly wonderful. That was it then, another year has gone by. Everything was not bright and beautiful this year, but somehow it seems that the true grains of gold are always hidden in the deepest darkness.

Det bästa sparas till sist. Nåja, kanske inte, men dessa ögonblick från de sista veckorna av år 2018 var helt underbara. Så var det med det, ytterligare ett år har förflutit. Allt var inte ljust och vackert i år, men på något sätt verkar det som om de äkta guldkornen alltid är gömda i det djupaste mörkret.

 

Misty City

A different look of the sea walk, for a change. A view that stands in stark contrast to my usual sunset photos. Although I find the misty veil fascinating with regard to photography, I must say that it was very pleasant to see the sun again this weekend after weeks of sullen grey weather. No wonder that a feeling of sluggishness and fatigue has overclouded my mind lately, as the amount of daylight is scarce enough as it is at this time of year. However, the sea mist does not last forever and hopefully the same goes for the brain fog, so that the mind will get clearer as well.


Havspromenaden i en annan skepnad för omväxlings skull. En vy som står i stark kontrast till mina vanliga foton av solnedgångar. Även om jag finner dimslöjan fascinerande vad gäller fotografering, måste jag säga att det var väldigt behagligt att se solen igen detta veckoslut efter veckor av grådaskigt väder. Inte så konstigt att en känsla av tröghet och trötthet har fördunklat mitt sinne på senaste tiden, eftersom mängden dagsljus är en knapp nog som den är vid den här tid på året. Havsdiset varar dock inte för evigt och förhoppningsvis gäller detsamma för hjärndimman så att även tankarna klarnar.

 

Fancy Purple Tansy

Hello, a little busy bee said to another. Once in a while, you find grains of gold in the Ostrobothnian landscape, like a field of phacelia tanacetifolia (also known as lacy phacelia and blue or purple tansy) among meadow flowers, for example. Beautiful purple flowers emitting a mesmerising scent of honey, no wonder bees and butterflies are attracted, and sometimes a photographer as well (I took these photos standing by the bank, thus I did not trespass in the actual cultivation – common sense, that is). I would grow phacelia myself if I only had a patch of land.

Oh well, this busy bee is now going to produce some honey in the academic field instead (or at least try to). Hopefully there will be plenty of nectar in the material I have gathered so far. Ah, the never-ending bittersweet story of research…


Hej, sa ett litet arbetsbi till ett annat. Allt emellanåt hittar man guldkorn i det österbottniska landskapet, såsom ett fält med honungsfacelia bland ängsblommor. Underbara blålila blommor som avger en trollbindande doft av honung, inte undra på att bin och fjärilar attraheras, liksom en och annan fotograf ibland (jag knäppte fotona från dikesrenen för att inte göra intrång i den egentliga odlingen – sådant hör ju till vanligt folkvett). Jag skulle odla honungsfacelia själv om jag bara hade ett stycke mark.

Nåja, nu ska det här arbetsbiet producera honung på det akademiska området i stället (eller åtminstone försöka). Förhoppningsvis finns det gott om nektar i materialet som jag har samlat ihop hittills. Ah, den bitterljuva och till synes evighetslånga forskningen…