Xmas Pix Mix

 

Like all fairy tales, this one about Christmas must come to an end and consequently, here are the last pictures (with caption) from the celebrations at my childhood home:

Liksom alla sagor har även denna om julen ett slut och här kommer således de sista bilderna (med bildtext) från julfirandet i barndomshemmet:

Faith, hope and love – the traditional symbols of my hometown Jakobstad.

Tro, hopp och kärlek – snudd på obligatoriskt i fönstret om man bor i Jeppis.

I have had many paper stars in different shapes and sizes in my childhood room throughout the years, but this big red one is absolutely the most beautiful!

Jag har haft många pappersstjärnor i olika skepnader och storlekar genom åren i mitt gamla flickrum, men denna stora röda är absolut den vackraste!

I know that amaryllis, the common Christmas flower, can go sky-high but look at these orchids that Mum bought earlier in November – they are huge! So this year there was simply no room for the traditional amaryllis and poinsettia flowers that we usually have in the kitchen window for Christmas.

Jag vet att amaryllis, den vanliga julblomman, kan skjuta skyhögt i höjden, men titta på dessa orkidéer som mamma köpte tidigare i november – de är enorma! Så i år fanns det helt enkelt inte plats för de traditionella amaryllisarna och julstjärnorna som vi vanligtvis har i köksfönstret till jul.

However, as always, this old Christmas poster picturing an illustration by the Swedish artist Curt Nyström (son of the famous Christmas greeting card illustrator Jenny Nyström who created the image of ‘jultomten’, the Swedish/Scandinavian version of Santa Claus) is put up in the kitchen. I love the serene, moonlit wintry scenery!

Som alltid är dock denna gamla plansch uppsatt i köket. Den föreställer en illustration av den svenske konstnären Curt Nyström (son till den berömda julkortsillustratören Jenny Nyström som skapade bilden av den svenska/skandinaviska jultomten). Jag älskar det fridfulla, månbelysta vinterlandskapet!

Everything that glitters is gold, if you ask Mum.

Allt som glimmar är guld, om man frågar mamma.

‘Hark, the herald angels sing…’ Well, this angel does not sing but she plays Christmas carols as there is a music box inside her. My cat used to think she was really annoying, haha!

“Lyss till änglasångens ord…” Nu sjunger visserligen inte den här ängeln men spelar julsånger gör hon, eftersom det finns en speldosa inuti henne. Min katt brukade tycka att hon var väldigt irriterande, haha!

We had some mulled wine with gingerbread biscuits and cheese platter…

Det vankades glögg med pepparkakor och ostbricka…

…and some home-baked goods…

…och hembakt dopp till julkaffet…

…and some Christmas food, of course. Frankly speaking, I am not particularly fond of traditional Finnish/Swedish Christmas food, like rice pudding, herring, stockfish, ribs, ham and heavy gratins – except for my home-made carrot gratin that actually has the fresh taste of carrot unlike that mass-produced mash sold at the grocery store. However, this was some of the more traditional home-made food served at our table: ham with green peas; ruby red juicy pomegranate; boiled potatoes; apple slices fried in butter, honey and cinnamon; and carrot gratin as previously mentioned.

…samt julmat förstås. Uppriktigt sagt är jag inte särskilt förtjust i traditionell julmat såsom risgrynsgröt, sill, lutfisk, revbenspjäll, julskinka och mastiga lådor och gratänger – med undantag för min hemgjorda morotslåda som faktiskt har en fräsch smak av morot till skillnad från det där massproducerade joxet som säljs i mataffären. Hur som helst fanns det en del traditionella inslag på det hemgjorda julbordet: julskinka med gröna ärter; rubinröda saftiga granatäppelkärnor; kokt potatis; äppelskivor stekta i smör, honung och kanel; gräddsås; samt morotslåda som tidigare nämnt.

This was more to my taste: saffron-flavoured couscous with black olives and green peas along with a salad consisting of frillice lettuce, salad cheese, clementine, pomegranate, grapes and roasted walnuts.

Detta var mer i min smak: couscous smaksatt med saffran, blandad med svarta oliver och gröna ärter samt en sallad bestående av krispsallad, salladsost, clementin, granatäpple, vindruvor och rostade valnötter.

 


That was all I have to share with you. I hope that these blog posts about Christmas were not too much for you to cope with, it would be rather dreadful if you turned into Grinchen because of my blog, hehe. I promise that things will return to normal from now on when the grey everyday life begins again. Now, with that said, it is time to wrap things up and go back to Vaasa.

So long folks!

 

Det var allt jag har att dela med mig av. Jag hoppas att alla dessa julrelaterade blogginlägg inte har varit mer än vad ni mäktar med, för det vore ju förfärligt om ni förvandlades till Grinchen p.g.a. min blogg, hehe. Jag lovar att julen inte varar ända till påsken, utan det blir nog bloggfasta här framöver när den grå vardagen åter tar vid. Med det sagt är det dags att knyta ihop säcken och styra kosan tillbaka mot Vasa.

Ha det bra gott folk!

 

Homestead Of Gingerbread

It is Christmas Day and the candles are lit, likewise in the little house of gingerbread. Not the most spectacular house ever seen but it is made from scratch and it smells heavenly Christmassy! This year I also made a Christmas tree of gingerbread, since I had plenty of dough left from the double batch I made in case one or two of the house parts would not bake well. 

From a little house to another, stay tuned and do not overindulge in festive foods and sweet treats, because I have got more to show you!

Have a joyful Christmas Day!

 


Nu är fröjd uti vart hus med julegröt och juleljus samt eld uti var spis, även i det lilla pepparkakshuset juldagen till ära. Det är inte det mest spektakulära hus som någonsin skådats men det är hemgjort från grunden och doftar (l)ju(v)ligt! I år blev det också en pepparkaksjulgran, eftersom jag hade en massa deg över då jag hade gjort dubbelsats ifall någon av husdelarna inte skulle gräddas bra.

Från ett litet hus till ett annat, håll utkik och hamna inte i matkoma eller sockerchock för jag har mer att visa!

Ha en fröjdefull juldag!

 

That Lusse Cat

The midwinter darkness disperses and the seemingly endless night is filled with light as the Feast of Saint Lucy (or Santa Lucia) is celebrated today in Scandinavia and in the Swedish-speaking regions of Finland (and also in Italy, albeit with a different emphasis on the legend). This feast is surrounded by mystery originating from not only the legend of Saint Lucy, but also from folklore and myths about good and evil spirits. When I was a child, the anticipation was high for the festive light processions, which were the culmination of many weeks of rehearsals and preparations. However, the last time I participated in a Lucia procession was ten years ago, and I will not participate in one today either since I am going to attend a seminar about research ethics, among other things. Not the most exciting event but every form of enlightenment might be useful in the obscure academic life, I guess.

Whether celebrating or not, I always make saffron buns around this time of year. Fresh and fluffy buns make life more fun – I absolutely love these golden dainties shaped like the tail of a kitty cat, flavoured with both saffron and cardamom, and decorated with raisins and pearl sugar (no stint on the goodies here). My tip for soft and fluffy buns is to use real butter and only a small portion of flour, and to let the yeast work its magic properly. Finally, do not let the buns get burnt in the oven because in this context, black cats definitely mean bad luck!

Have a bright day!

 


Midvintermörkret skingras och den till synes ändlösa natten fylls av ljus när luciadagen firas i dag i Skandinavien och Svenskfinland (och även i Italien, fast med en annan betoning på legenden). Denna ljusfest är omgärdad av mystik som har sitt ursprung inte enbart i lucialegenden, utan även i folktro och myter om goda och onda varelser. När jag var barn brukade förväntningarna vara höga inför lussandet och luciatågen, som utgjorde kulmen av flera veckors övning och förberedelse. Det är dock tio år sedan jag sist var med och lussade i ett luciatåg och inte kommer det att bli något lussande i dag heller, eftersom jag bland annat ska gå på ett seminarium om forskningsetik. Inte det mest spännande evenemang men jag antar att varje form av upplysning kan vara till nytta i det dunkla akademiska livet.

Oavsett om luciadagen firas eller inte bakar jag alltid lussekatter kring den här tiden på året. Färska, luftiga lussekatter förgyller livet – jag fullkomligt älskar dessa gyllene läckerheter smaksatta med både saffran och kardemumma samt dekorerade med russin och pärlsocker (inget knussel här inte). Mitt tips för mjuka och porösa bullar är att använda äkta smör och endast en liten mängd mjöl samt att låta degen jäsa ordentligt. Slutligen gäller det att inte bränna bullarna när de gräddas i ugnen, för i detta sammanhang innebär svarta katter definitivt olycka!

Trevlig luciadag!

 

Blue And White Independence Delight

Today we celebrate Finland’s Independence Day. The day is extra festive this year since the nation celebrates 100 years of independence. In fact, there have been numerous events in Finland the whole year in order to highlight this jubilee. 

However, I am not going to turn this blog post into an essay about my view of Finland. My photos in the Gallery and on the blog speak for themselves about my love for the nature of Finland, where the season change is highly noticeable, the midnight sun shines and midwinter darkness falls; where vast forests grow along the shoreline of thousands of lakes and where you can hear the sea roar in the distance as the waves are rolling onto the shores in the coastal regions. Moreover, I am grateful to live in a democratic Nordic welfare state and to live in a region where bilingualism (or perhaps I should say multilingualism) and multiculturism are flourishing.

Now, back to the festive elements. We had a little pre-celebration back at home, of course with a blue and white theme, the colours of Finland’s flag (blue for the thousand lakes and white for the snow). I made a cake as usual, nothing extravagant, just another version of a cake in my basic repertoire: sponge cake bottom, home-made blueberry jam and sweet-sour buttercream with white chocolate and lemon. For a more festive look, I covered the cake with home-made sugarpaste (fondant); I made a batch of white sugarpaste of which I coloured a small portion blue with food colouring for the flowers, which I also decorated with silver pearls that were eatable, as opposed to the glass baubles around the cake. I placed the flowers in a pattern that resembled a snowflake in the inner circle, albeit slightly simplified. Quite a success, if I may say so myself. 

The cake may be gobbled down and the festivities may abate after this special anniversary, but the nation will continue to exist and, hopefully, prosper in the next 100 years. 

Long live Finland!

 


I dag är det Finlands självständighetsdag och det kan knappast ha undgått någon att detta år firas självständigheten med extra mycket pompa och ståt med anledning av Finlands 100-årsjubileum som ett självständigt land. Firandet är inte begränsat till denna dag utan faktum är att hela år 2017 har innehållit festligheter av alla de slag jubileet till ära. Så borde det egentligen alltid vara, dvs. att flera evenemang står till buds så att alla medborgare kan få möjlighet att vara med och känna feststämningen, inte enbart gästerna på den årliga slottsbalen hos republikens president. 

Jag tänker inte skriva en hel uppsats om min syn på Finland. Mina foton i Galleriet och på bloggen talar för sig själva om min kärlek till den finländska naturen, där årstidsväxlingen är synnerligen märkbar, midnattssolen lyser och midvintermörkret sänker sig; där de vidsträckta skogarna kantar strandlinjen vid tusentals sjöar och där man kan höra havet brusa i fjärran när vågorna sköljer in över stränderna längs kusten. Vidare är jag tacksam över att leva i en demokratisk nordisk välfärdsstat samt över att bo i en region där tvåspråkigheten (eller borde jag kanske säga flerspråkigheten) och mångkulturalismen blomstrar. Det hade måhända varit lämpligt att skriva detta  inlägg även på finska, fast det skulle ha blivit lite väl mycket text med tre språkversioner, så kort sagt: Suomi on minulle rakas maa! (“What’s up med engelskan då?” kanske någon undrar. Jo, orsaken till att jag skriver på engelska är att det numera är huvudspråket på både webbsajten och på bloggen har jag beslutat. Även en tystlåten, anspråkslös finländare kan ha stora drömmar.)

Åter till f(r)estligheterna. Vi tjuvstartade firandet här hemma och det med ett blåvitt tema förstås, färgerna i Finlands flagga (blått för de tusen sjöarna, vitt för snön). Som vanligt bakade jag en tårta, ingen överdådig skapelse, bara en annan variant av en av tårtorna i min grundrepertoar: sockerkaksbotten, hemgjord blåbärssylt (s.k. snabbsylt, jag kokar upp frysta bär med en gnutta socker och reder av med potatismjöl utblandat i vatten, på så vis kokar bären inte sönder helt – jag föredrar att arbeta med mer fasta konsistenser i bakverk) samt sötsyrlig smörkräm med vitchoklad och citron. För ett festligare utseende täckte jag tårtan med hemgjord sockerpasta; jag gjorde en sats vit sockerpasta av vilken jag färgade en liten del blå med karamellfärg och stansade ut blommorna, vilka jag även dekorerade med silverpärlor som var ätbara i motsats till glaskulorna runtom tårtan. Blommorna placerade jag ut i ett mönster av en snöflinga i den inre cirkeln, dock en något förenklad snöflinga. Resultatet blev rätt så lyckat, om jag får säga det själv.

Tårtan må vara uppäten och festligheterna må minska efter denna speciella årsdag, men nationen kommer att fortsätta existera och förhoppningsvis utvecklas framgångsrikt de följande 100 åren.

Länge leve Finland!

 

Scent Of Advent

What is this? Latte art by a shaky barista? No, it is gingerbread dough in the making!

Freshly baked gingerbread biscuits – the scent of Advent!

It is time to bring out the Advent candlestick, a relic from the 1990s (I made it in woodworking class in school when I was nine years old). Simple design, but it matches my interior decoration style perfectly (and the nostalgic value is high)!


The Advent season is finally here and the first candle has been lit. An annual tradition of mine is to make gingerbread for the first Sunday of Advent, and this year was no exception. Nowadays I double the batch so that Granny too (who has recovered remarkably well from the falling accident she had two months ago) can enjoy home-made gingerbread. She used to bake a lot herself, but not anymore; she is 90 years old, after all.

After Sunday comes Monday – no exceptions there either – and so, with biscuit crumbs in the corner of my mouth, I am rolling up my sleeves instead of rolling out dough because I have case summaries to write for my doctoral thesis.

Have a great week!

 

Adventstiden är äntligen här och det första ljuset har tänts. En årlig tradition som jag har är att baka pepparkakor till ”lillajul” och första advent, och detta år utgjorde inget undantag. Numera bakar jag dubbelsats så att även farmor (som har återhämtat sig anmärkningsvärt bra efter fallolyckan för två månader sedan) kan njuta av hembakade pepparkakor. Hon bakade mycket själv förut, men inte längre, hon är 90 år gammal trots allt.

Efter söndag kommer måndag – inga undantag där heller – och således med kaksmulor i mungiporna kavlar jag upp ärmarna i stället för att kavla ut deg, eftersom jag har rättsfallsreferat att skriva till min doktorsavhandling.

Trevlig vecka!