Gray Winter Day At The Bay

Oh, is it not wonderful how tiny crystals of ice can turn the dullest landscape into a beautiful view of complete serenity? There is something special about the very first snow. Although I am a grown-up now and have been for many years, I still have a childish love for snow and winter. So, when I peered out of the window the other day, I could not get out fast enough with my camera in order to capture the enchanting sight of the remainders of autumn covered in a thin white layer of snow.

However, the first snow was gone almost as quick as it came as usual. In fact, I had barely taken the last picture before it started to rain and since it was raining non-stop the whole weekend, the white snowdrifts have now turned into just a sea of mud. Well, I can always dream of a white Christmas, I guess. Speaking about Christmas, I think I will start decorating my flat this week. I mean, the dullest month of the year is coming and I need to get my spirits up in order to endure the tedious weeks of November, so what better way to do it than to indulge in some Christmassy stuff? If you ask me, the Advent and Christmas season is too short anyway, so I had better start now to get the most out of it!

Have a nice week!


Åh, är det inte förunderligt hur små iskristaller kan förvandla det mest gråmulna landskap till en vacker vy av total rofylldhet? Det är något speciellt med den allra första snön. Även om jag är vuxen vid det här laget och har varit det i flera år så är jag ändå barnsligt förtjust i snö och vinter. Således när jag kikade ut genom fönstret häromdagen fick jag väldigt bråttom ut med kameran i högsta hugg för att fånga den förtrollande åsynen av återstoden av hösten inbäddad i ett tunt vitt lager av snö.

Men som alltid med den första snön så försvann den nästan lika fort som den kom. Faktum var att jag knappt hann knäppa det sista fotot förrän det började regna och eftersom regnet föll utan uppehåll hela veckoslutet har de vita snödrivorna nu blivit en enda lervälling. Nåja, jag kan ju alltid drömma om en vit jul. Apropå jul så tror jag att jag minsann ska börja julpynta i min lägenhet denna vecka. Jag menar, årets tristaste månad nalkas och jag behöver liva upp stämningen för att orka genomlida de långtråkiga veckorna i november, och vad är väl ett bättre sätt att göra det på än att hänge sig åt lite förtida julstök? Om ni frågar mig (“juliganen” själv med tomtar på loftet och bjällerklang i själen) så är advent- och julsäsongen ändå alltför kort, alltså bäst att jag börjar i tid för att få ut det mesta av den!

Ha en bra vecka!

Set Of Autumn Palettes

As the first snow is falling this season, I give you some pictures of autumn at its finest. Cloudy sky and golden sunshine, bright colours and dark shadows, as well as a true apple of the eye in the form of home-baked apple buns. My aunt gave us a bag of apples, she thought I could make use of them since I do not have any apple trees of my own (or a garden for that matter), and she was right to all foodies’ delight.

These last few weeks have been quite intense as I have been teaching, which is indeed time and energy consuming work (well, it depends on how much effort you put in, of course). I have also edited texts for a law journal, which I have not done in a while due to a special issue that I was not involved in. Nonetheless, I am back in business now and for real this time since I have been upgraded to the position as first assistant editor, which means that I also do the planning of future issues as well as deal with current matters. It is not the glossy magazine of my dreams, but one has to start somewhere and at least I get paid for it. In addition, I think I am getting really good at it (the editing part, when it comes to the teaching part, well, it is simply not my cup of tea). All in all, I am still standing after these somewhat strenuous weeks…


Nu när den första snön faller för säsongen passar jag på att visa er några bilder av hösten när den varit som vackrast. Gråmulen himmel och gyllene solsken, starka färger och mörka skuggor, samt en fröjd för både öga och gom i form av hembakta äppelknyten. Min faster gav oss en påse med äpplen för hon anade att jag kunde få användning för dem i och med att jag själv inte äger några äppelträd (eller en trädgård för den delen) och hon gissade rätt till alla läckergommars glädje.

De senaste veckorna har varit intensiva då jag har undervisat, vilket minsann är tids- och energikrävande arbete (det beror förstås på hur mycket omsorg man lägger ner på undervisningen). Jag har även redigerat texter till en juridisk tidskrift, det var ett tag sedan sist eftersom det kom ett specialnummer här emellan som jag inte var involverad i. Nu är jag dock tillbaka på redaktionen och det med besked eftersom jag har blivit uppgraderad till första redaktionssekreterare, så numera sköter jag även planeringen av kommande nummer samt löpande ärenden. Det är inte den eleganta tidskrift som jag drömt om, men man måste börja någonstans och åtminstone får jag betalt för arbetet. Därtill tror jag att jag börjar bli riktigt duktig på det (redigeringen alltså, vad gäller undervisningen kan jag helt enkelt konstatera att det nog inte alls är min grej). Summa summarum står jag ännu upprätt efter dessa aningen mödosamma veckor…

…but unfortunately, the same cannot be said about my beloved grandmother. She had a bad fall the other week and was taken to hospital where she had surgery. The surgery was successful, considering that Granny is 90 years old, so hopefully the physical rehabilitation will be successful as well. I have, of course, paid Granny a few visits at the hospital because she has always been an important person in my life. We are quite alike in the character, although at my age, Granny had been married for several years, she had two children, and sadly she became a widow before she turned 30. But those were other times, other manners I keep telling myself…

I used to have high ambitions and many dreams, but now I am not so sure I have any at all, and I do not know where exactly I got lost along the way or if I am heading in the right direction. Oh well, the existential questions will have to wait (and perhaps I will never find the answers), because in the present, I have work to do while I still have a job.

Take care!


…men olyckligtvis kan detsamma inte sägas om min kära farmor. Hon råkade ut för en otäck fallolycka häromveckan och blev förd till sjukhus (eller rättare sagt fram och tillbaka mellan Jakobstad och Vasa) där hon sedan opererades. Operationen gick bra med tanke på att farmor är 90 år gammal, så förhoppningsvis kommer rehabiliteringen också att lyckas. Det har givetvis blivit ett par besök på sjukhuset, eftersom farmor alltid har varit en viktig person i mitt liv. Vi är ganska lika till karaktären, fastän farmor när hon var i min ålder hade varit gift i flera år, fått två barn och tragiskt nog blev änka innan hon fyllde 30. Fast det var andra tider andra seder intalar jag mig…

Jag hade höga ambitioner och många drömmar en gång i tiden men nu är jag inte så säker på att jag har några alls, och jag vet inte exakt var längs vägen jag gick vilse eller om jag går i rätt riktning. Nåväl, de existentiella frågorna får lov att vänta (och kanske finner jag aldrig svaren) för i nuet har jag arbete att ta itu med medan jag fortfarande har ett jobb.

Sköt om er!

Flashback On Splash Track

thumb_img_5737_1024-2thumb_img_5750_1024-2thumb_img_5754_1024-2thumb_img_2903_1024-2

Throwback Thursday in the form of colourful autumn views – a real contrast to the slushy weather outside today. Ugh, November at its worst! Oh well, you cannot do anything about the weather, but that might actually be a good thing. I mean, how else would we learn to appreciate the sunny moments if there were no rainy days? The same goes for success, the taste of it becomes so much better when you have had to overcome a few obstacles on the way to the top. There is, of course, a limit to how much bad luck one can manage, but it is said that hope is the last thing we lose (or perhaps stubbornness is the more correct word sometimes).

Keep the fire burning!

 


En tillbakablick på färgsprakande höstvyer som kontrast till dagens gråmulna regnrusk och brunsvarta snöslask. Hujeda mig, det lockar verkligen inte att bege sig ut i detta typiska novemberväder. Men det hjälps inte, vädret kan man inte påverka och det kanske är lika så bra. Jag menar, hur skulle vi annars lära oss att uppskatta stunderna av solsken om det inte vore för de regniga dagarna? Detsamma gäller för framgång, den smakar så mycket bättre om man har varit tvungen att överkomma ett och annat hinder på vägen dit. Sedan finns det förstås en gräns för hur höga hindren kan vara innan orken tryter, men det sägs att det sista som överger människan är hoppet (fast ibland är det snarare envisheten som driver en framåt).

Håll glöden vid liv!