Blue And White Independence Delight

Today we celebrate Finland’s Independence Day. The day is extra festive this year since the nation celebrates 100 years of independence. In fact, there have been numerous events in Finland the whole year in order to highlight this jubilee. 

However, I am not going to turn this blog post into an essay about my view of Finland. My photos in the Gallery and on the blog speak for themselves about my love for the nature of Finland, where the season change is highly noticeable, the midnight sun shines and midwinter darkness falls; where vast forests grow along the shoreline of thousands of lakes and where you can hear the sea roar in the distance as the waves are rolling onto the shores in the coastal regions. Moreover, I am grateful to live in a democratic Nordic welfare state and to live in a region where bilingualism (or perhaps I should say multilingualism) and multiculturism are flourishing.

Now, back to the festive elements. We had a little pre-celebration back at home, of course with a blue and white theme, the colours of Finland’s flag (blue for the thousand lakes and white for the snow). I made a cake as usual, nothing extravagant, just another version of a cake in my basic repertoire: sponge cake bottom, home-made blueberry jam and sweet-sour buttercream with white chocolate and lemon. For a more festive look, I covered the cake with home-made sugarpaste (fondant); I made a batch of white sugarpaste of which I coloured a small portion blue with food colouring for the flowers, which I also decorated with silver pearls that were eatable, as opposed to the glass baubles around the cake. I placed the flowers in a pattern that resembled a snowflake in the inner circle, albeit slightly simplified. Quite a success, if I may say so myself. 

The cake may be gobbled down and the festivities may abate after this special anniversary, but the nation will continue to exist and, hopefully, prosper in the next 100 years. 

Long live Finland!

 


I dag är det Finlands självständighetsdag och det kan knappast ha undgått någon att detta år firas självständigheten med extra mycket pompa och ståt med anledning av Finlands 100-årsjubileum som ett självständigt land. Firandet är inte begränsat till denna dag utan faktum är att hela år 2017 har innehållit festligheter av alla de slag jubileet till ära. Så borde det egentligen alltid vara, dvs. att flera evenemang står till buds så att alla medborgare kan få möjlighet att vara med och känna feststämningen, inte enbart gästerna på den årliga slottsbalen hos republikens president. 

Jag tänker inte skriva en hel uppsats om min syn på Finland. Mina foton i Galleriet och på bloggen talar för sig själva om min kärlek till den finländska naturen, där årstidsväxlingen är synnerligen märkbar, midnattssolen lyser och midvintermörkret sänker sig; där de vidsträckta skogarna kantar strandlinjen vid tusentals sjöar och där man kan höra havet brusa i fjärran när vågorna sköljer in över stränderna längs kusten. Vidare är jag tacksam över att leva i en demokratisk nordisk välfärdsstat samt över att bo i en region där tvåspråkigheten (eller borde jag kanske säga flerspråkigheten) och mångkulturalismen blomstrar. Det hade måhända varit lämpligt att skriva detta  inlägg även på finska, fast det skulle ha blivit lite väl mycket text med tre språkversioner, så kort sagt: Suomi on minulle rakas maa! (“What’s up med engelskan då?” kanske någon undrar. Jo, orsaken till att jag skriver på engelska är att det numera är huvudspråket på både webbsajten och på bloggen har jag beslutat. Även en tystlåten, anspråkslös finländare kan ha stora drömmar.)

Åter till f(r)estligheterna. Vi tjuvstartade firandet här hemma och det med ett blåvitt tema förstås, färgerna i Finlands flagga (blått för de tusen sjöarna, vitt för snön). Som vanligt bakade jag en tårta, ingen överdådig skapelse, bara en annan variant av en av tårtorna i min grundrepertoar: sockerkaksbotten, hemgjord blåbärssylt (s.k. snabbsylt, jag kokar upp frysta bär med en gnutta socker och reder av med potatismjöl utblandat i vatten, på så vis kokar bären inte sönder helt – jag föredrar att arbeta med mer fasta konsistenser i bakverk) samt sötsyrlig smörkräm med vitchoklad och citron. För ett festligare utseende täckte jag tårtan med hemgjord sockerpasta; jag gjorde en sats vit sockerpasta av vilken jag färgade en liten del blå med karamellfärg och stansade ut blommorna, vilka jag även dekorerade med silverpärlor som var ätbara i motsats till glaskulorna runtom tårtan. Blommorna placerade jag ut i ett mönster av en snöflinga i den inre cirkeln, dock en något förenklad snöflinga. Resultatet blev rätt så lyckat, om jag får säga det själv.

Tårtan må vara uppäten och festligheterna må minska efter denna speciella årsdag, men nationen kommer att fortsätta existera och förhoppningsvis utvecklas framgångsrikt de följande 100 åren.

Länge leve Finland!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *