Breed & Succeed

Hello everybody! I thought I should keep you updated on the swan propagation in Vaasa. All joking aside, this pretty family happened to swim by the other day and I dug out my camera by rote. However, I have realised that when it comes to photography, I definitely prefer the winter season. I cannot quite put my finger on it but there is something about the soft light, the glow of the snow and the crystalline ice that I find very enchanting and amazingly photogenic.

As the summer is slowly drifting into autumn, I have done some serious cleaning up on my social media sites. Mostly old rubbish that does not represent who I am anymore, not that I have undergone a drastic personality change or published something disgraceful, but you know, there are things that simply do not meet my current standards. Other times other manners.

So now I am totally ready for a fresh start and a new academic year that will hopefully bring forth both qualitative and quantitative writing because science is what I breed, not human offspring (and frankly speaking, I prefer kittens to babies). At least for the time being. I know, one should never say never, but right now I would be perfectly fine with a furry little fellow and my doctoral thesis in hand. Well, I had better get started then!

So long folks!

 


Hej på er! Jag tänkte att jag skulle hålla er underrättade om svanpopulationens förökning i Vasa. Skämt åsido, den här fina familjen råkade simma förbi härom dagen och av gammal vana grävde jag fram kameran. Dock har jag insett att i fråga om fotografering föredrar jag definitivt vintersäsongen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det är någonting med det dämpade ljuset, den skimrande snön och de glittrande iskristallerna som jag finner oerhört förtjusande och fantastiskt fotogeniskt.

Nu när sommaren sakta börjar övergå i höst har jag rensat och sorterat rejält på mina sociala mediasidor. Mestadels bara gammalt skräp såsom länkar till min gamla nerlagda blogg och annat nonsens som inte representerar den jag är längre. Inte för att jag har genomgått en drastisk personlighetsförändring eller publicerat skandalöst och kränkande innehåll, men ni vet, vissa saker håller helt enkelt inte min nuvarande standard. Andra tider andra seder.

Därmed är jag nu fullkomligt redo för en nystart och ett nytt akademiskt läsår som förhoppningsvis kommer att medföra både kvalitativt och kvantitativt författarskap. Vetenskapliga alster utgör min avkomma, inte barn (och uppriktigt sagt föredrar jag kattungar framför bebisar). Åtminstone i nuläget. Jag vet, man ska aldrig säga aldrig, men för tillfället skulle jag ha det prima med en lurvig liten filur som sällskap och min doktorsavhandling under kontroll. Nåja, bäst att sätta igång då!

Ha det bra gott folk!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *